tarmluddet

Fy fan.Jag ska nog lägga ner det där med "kärlekskänslor o annat skit" (för att citera en god vän). Varför är det så att jag hela tiden fastnar för människor som inte har hittat rätt i sina känslor/identiteter/livsvisioner? Varför, varför, varför??? Det slutar ju bara med att jag har en massa frågetecken och sårade känslor. För att inte tala om hur förbannad jag blir. Skulle ju kunna bli nunna...näe, kanske inte med tanke på min libido. Skulle kunna bli assexuell....näe, inte heller det går med min libido. Skulle kunna bli eremit...näe, inte heller det är komparativt med min libido OCH min längtan efter mina vänner + övrig social gemenskap och interaktion. Jag får helt enkelt lära min av mina erfarenheter och gå vidare. Så nu ska jag gå vidare:

Sökes: En trygg, social, ödmjuk, omtänksam och jordnära kvinna med livsvisioner och en stor portion humor. Sund till kropp och själ, organisatorisk, ordnad ekonomi, stabila relationer med familj och vänner. Du ska tycka att vistas i skog o mark, djur, barn och god mat+ vin. Ser gärna en lite kreativ ådra men det är inget krav. Händig är ett plus men inte heller det något krav. En romantiker och du har halva inne. Körkort kan vara trevligt. Ett mentalt och intellektuellt utbyte är grundläggande.

Finnes: En toppentjej som passar väldigt bra in med en person som uppfyller ovanstående kriterier (åtminstone några av dem vore bra).

Vad tror ni? Är det så att detta är vägen att gå? Eller är det så att det är den ENDA vägen att gå? Jag vet inte jag...men det kanske är värt ett försök...

Skulle kunna korta ner det till: Sund och stabil kvinna sökes. Punkt.

Väl mött!

Oj, vad mycket som händer. Fast man inte gör något så rullar livet på ändå o ibland så blir det bara SÅ bra. En redan funnen vän har jag kommit mycket närmre vilket känns fantastiskt, ska få träffa två av mina änglar på fredag, en mycket kär vän har gått o blivit  kär i en fantastiskt mysig tjej och....ja, jag kan komma på fler saker som bara är så härliga och som gör att jag känner att det är så skönt att leva!! Och det känns så bra att kunna se dessa guldkorn i tillvaron och njuta av dem....vartenda ett!

Imorgon har jag opponering av min uppsats, men jag känner mig inte så nervös faktiskt och det är skönt. Det kommer att gå bra. Det känns bra. Men det som kanske känns som en klump i magen (och som antgligen kommer att växa och jag kommer att få äta upp föregående stycke om att se guldkorn i tillvaron) är nästa veckas tenta....vojne vojne....har inte läst på som jag borde ha gjort...men det går väl bra....hoppas jag.... =l

Äh, det känns som om jag har tappat stinget när det gäller den här bloggen...men känner jag mig själv rätt så har jag nog en HEL DEL att skriva om efter helgen...hehe....to be continued....

Nackspärr
Skitväder
Uppsatshelvete
Sjuk kompis
PMS


behöver jag säga mer...?

Uppsatsskrivningen är igång...det känns tungt men bra. Jag tror den kommer att bli kanonbra i slutändan, det är bara det kruxet att man ska tråckla ihop alla bra fakta, resonemang och slutsatser...men till hjälp har jag ju Aida och utan henne hade jag fortfarande suttit och bläddrat bland en massa oläsliga 1700-talsbrev som luktar apa. jag hade förmodligen hamnat i koma också. Den där lukten kunde ju i det närmaste uppväcka de stackars personer som skrivit dem för typ 200 år sedan...huvvaligen!

Den första snön kom idag....myyyysigt! Det är alltid något speciellt med den första snön och just denna dag fick jag dela den med Aida och uppsatserna våra på Länsarkivet. Kändes fint på något sätt. Mindre trevligt var det när vi skulle UT i snön (det är alltid annat att sitta inne i värmen och SE UT på den). Men det gick bra. Vi kom då hem helskinnade iaf (ja, Aida har scrabblat så jag vet att hon åtminstone har lyckats tagit sig till en dator sedan vi skildes åt och därmed antagligen lever).

Nu ska jag renskriva dagens arbete...vojne vojne...