Pitteri!
Jaha, då var det dags för den berömda ångesten, skrivkrampen, ögontorkan och piskan i ryggen...Eller, den där piskan tror jag att jag har tappat bort. Alternativt glömt i Östersund på min senaste uppsatsresa dit. Aidaho, kan du vara snäll o beema hit den? Skulle behövas. Att det ska vara så svårt att krysta ur sig några sidor. Dessutom om det är ett ämne som intresserar en och PM:et redan är klart i huvudet. Men jag tror jag vet problemet...och det problemet heter FOTNOTER. Ja, jag erkänner, jag fattar inte hur man använder dem. Jag har gått snart 4 år på Högskola och känner mig som ett blåbär när det gäller dessa förbannade små krumelurer. Vem har uppfunnit dem? Ge mig adressen och jag ska läsa lusen av den personen!!!
Annars då...tja, jag har blivit med köksbord idag. Öhh...??? undrar ni. Jo, då kan jag tala om att jag ska flytta snart och då kan det vara praktiskt med ett köksbord. Annars finns en överhängande risk för krokig rygg om man ska sitta på golvet. Nu behövs bara stolar också så att man kan SITTA vid bordet. Ja, jag har ju köksbord och stolar nu, men de är inte mina, de tillhör stugan jag bor i. Nåväl, nog om detta.
PMS har jag också. Jävla skithumör är jag på. Vill gapa o skrika åt folk hit o dit och i det närmaste göra något olagligt som innefattar ett basebollträ, min arm och ett objekt. Men det håller jag mig ifrån. Liiiite självbehärksning finns allt. Men munnen och orden kan man ju använda. Fast det brukar man ju ångra sedan. Men det tänker man inte på när de små hormonerna lever rövare och går bärsärkagång inne i min stackars kropp. Det är inte jag som talar, det är dem. Finns det exorcism för sånt här??
Tänk vad mycket jag har skrivit nu...om bara jag kunde ha samma flyt när det gäller mitt PM. Men det är klart, skulle jag skriva om hormonella rubbningar UTAN fotnoter så skulle det jävlar anamma i mej bli en smärre roman innan ni hinner gå o lägga er ikväll.
Sådärja, nu känns det lite bättre. Nu har jag fått ösa ur mig lite. Vid lite eftertanke så skulle nog lite mat göra mig på bättre humör också...jag går o äter nu.
Tankar bakom ett regnigt fönster
Som busschauffören Mario och allas vår käre Tage säger:
Det finns mycket vackert att se här i världen, och en hel del fult också, men det
behöver man ju inte direkt ställa sig och stirra på.
Försöksrekord!!!
Tjejen vill ha 9000 rekord i allt möjligt....taget fårn serien "Hjälp!"...så jäkla rolig!!
 Namn: Marina Huge Ålder: 31 Familjesituation: Ensamstående Aktuell sjukdom: Manisk fixering/besatthet Status: Patienten har vigt hela sitt liv och sitt hem åt rekordförsöken, och är inte intresserad av någonting annat. I takt med att patienten misslyckats med att slå redan existerande rekord övergår hon till att försöka komma på helt egna, t.ex. som att gå en mil i fem storlekar för små skor eller att äta tre kilo kotarmar på 20 minuter samtidigt som hon lyssnar på hårdrock i 120 decibel. Spelas av: Anna Blomberg |
Min framtid?
Efter dyslexi och ADHD kommer nu historiehandikapp
Klassrum, Enskede
Lärarna har precis förklarat för eleverna att de ska se en tecknad film om Moses och alla stenar.
Läraren: Nu får ni faktiskt lyssna. Det här är ju början på både judendom och kristendom.
Tjej ~14: Vadå, hade man tecknad film på den tiden?
Cred: Hedda
Klassrum, Lerum
Det är historielektion och klassen har precis fått i uppgift att intervjua en person som upplevde andra världskriget.
Läraren: Frågor?
Elev: Var ska vi hitta en så gammal person? Blocket eller?!
Vimsig i luvan och täppt i snoken
Mueblos nuevos
Ja...så här ser mina nya möbler ut då rå...fina grejer! Och möblerna på bilderna har sammma färg som de som står i mitt vardags-/sov-/all-/storrum. Me like!