(Mental notering)
Måste komma ihåg att fråga min historielärare vad han menade när han sade att kameler inte kan fortplanta sig utan människans hjälp (!?).
Föjldfrågan blir också då: Hur kom de första kamelerna till? Korsade människan först en lama med en elefant och sedan med en häst och en älg, eller? Och var kommer pucklarna ifrån?
Vi gör som Pippi Långstrump!
Jag och Långben har sedan flytten hit sovit ganska dåligt i min säng. Vi har funderat vad det har berott på och Långben kom då med den briljanta idén att vi kanske har vänt sängen åt fel håll? Ja, det brukar ju bli liksom en grop där rumpan är och då denna säng flyttade in så satte vi nog fast den i gaveln åt "fel håll".
Så nu har vi provlegat med "fötterna på huvudkudden", som Pippi gjorde (med den skillnaden att vi faktiskt flyttade kuddarna till fotändan) och har nu sovit såhär i tre nätter, och döm om vår förvåning när vi upptäckte att vi faktiskt sov mycket bättre så här! (Det är för övrigt jag som sover på bilden, tagen imorse av Långeben.)
Så nu ska vi skruva loss sängen, vända den och sedan skruva fast "rätt" ända av sängen i gaveln. Vi är nog riktiga prinsessor ändå...fast i denna saga är det ingen ärta utan en grop som gör oss alldeles mörbultade om mornarna.
HOMO sapiens och andra homsar.
Äntligen! Aftonbladet skriver idag att det finns dokumenterade homosexuella förbindelser i djurvärlden. Jag visste väl det...det ÄR ingen avart, det är något naturligt hos alla levande varelser. Det gäller bara att komma förbi det heteronormativa synsättet som så många har.
Leve mångfalden!!
Men nu glömde ju jag...
Jag trodde jag visste vad jag skulle blogga om när jag loggade in här, men nu vet jag inte. Om det är någon som har ett förslag så det välkommet.
Jag skulle ju iofs kunna berätta om min otroligt upphetsande och spännande läsning om Ghana, men jag tror jag skulle tappa erat intresse då. Mitt eget har jag redan förlorat.
Jag skulle kunna berätta att jag har mensvärk, men det är andra som har det värre så skriver ingenting om det.
Jag skulle kunna säga att jag är tom i skallen helt enkelt.
Jag vet jag är tråkig o jävligt trist idag. Ändå fortsätter fingrarna över tangentbordet. Jag ordbajsar. Det är jag bra på. Lite av en expert faktiskt. Häpp, nu luncha och sedan försöka leta reda på det där intresset någonstans...
Dagens ord.
Hörde på radion..
Kvinnan: " "Hon" är gjord av getost och är lagrad i 4 månader....bla...bla"
Berg tänkte då: " HON (kvinnan alltså) är gjord av kött lagrad i 38 år..."
Tyckte det var så roligt när jag hörde det att jag tänkte att det här måste jag komma ihåg och skriva in på bloggen. Men nu ser jag ju att det i skriven form inte var lika roligt som det jag hörde.
Med andra ord. Berg ska upplevas live.
Fågellektion (obs! läs längst ner också)
Talgoxe © Steve Dahlfors| Latinskt namn: | Parus major - vilket betyder, större mes. | |
| Typiska kännetecken: | 14-15 cm. Den största av de europeiska mesarna. Har svart huvud med vit kindfläck och svart mittband längs den gula undersidan. Det svarta bandet är bredare hos hanen, framförallt på buken. Ryggen är olivgrön, medan stjärt och vingar är blåaktiga. Näbben är ganska grov. | |
| Finnes: | I hela landet i de flesta biotoper, såsom trädgårdar, parker, löv- och blandskogar, men mindre vanlig i Norrlands inland. | |
| Äter: | Insekter, frön, talg och bröd. | |
| Läte: | Har förmodligen en av de mest rika lätesreportoarerna av alla svenska fåglar och lätena varierar ganska mycket mellan individerna. Ett vanligt tema är ett repeterande "filande" - ti-ta --ti-ta | |
| Häckar: | I fågelholkar, ihåliga träd, i ventiler och på liknande ställen. |
Talgoxen är inte svår att få så tam att den äter ur handen, och har man väl fått den handtam och vant den att få mat regelbundet, kan den komma på en vissling. Det finns berättelser om talgoxar som löst mer än vanligt invecklade problem. Ett exempel är när nötkärnor hängdes upp i tunna trådar. De flesta fåglarna försökte ta dessa kärnor i flykten, men misslyckades. Några individer av talgoxe, entita och blåmes valde ett effektivare sätt: de satte sig på grenen där tråden var fäst. Med näbben tog de tag i tråden och drog upp en bit av denna varefter de trampade på tråden med ena foten så att de på nytt kunde ta tag med näbben. Genom att växelvis använda näbb och klor kunde de dra upp nöten. Enligt en norsk fågellivsforskare får denna handling antas vara grundad på mer än bara instinkt.
Talgoxen är huvudsakligen en stannfågel, även om den vissa år kan lämna landet till följd av näringsbrist. Den har sedan 1975 uppvisat en mycket stabil populationsstorlek och år 1999 uppskattades antalet till 1.500.000 - 3.000.000 par. Kanske beror framgången på dess goda anpassningsförmåga till olika miljöer. Den häckar t.o.m. i sterila industrimiljöer förutsatt att där finns åtminstone enstaka träd eller busksamlingar. Favoritmiljön är dock lövskogar, där tätheterna under mycket goda förhållanden kan uppgå till flera hundra par per kvadratkilometer. Deras bon byggs i ihåliga träd, postlådor, ventiler, under taktegel, brovalv och den har även observerats i en bebodd bikupa, men helst väljer talgoxen holkar, vilket det tyvärr finns för lite av idag.
Enligt svensk folktro innebar det otur för jägaren om han fick se en talgoxe (Jämtland). I Uppland kunde man förvänta sig snö om fågeln satte sig vid fönstret. Hos samerna betraktades denne som en genuin olycksfågel.
Källa: Steve Dahlfors
Tarmluddet: Vad jag vet så står det ingenting om att talgoxar äter cykelsadlar. Men i Falun gör de det. O allra helst MIN cykelsadel. De verkar ju förvisso vara ganska smarta och uppfinningsrika (se ovan i beskrivningen), men nu har de gått alldeles överstyr i sin påhittighet, tycker jag. Jag vill ha min cykelsadel ifred. Har fått paketera in den nu, men det dröjer väl inte länge förrän de har lärt sig att knyta upp knutar också. HMPF!!!
Carola får körkort
Man gör ju olikt....det är tydligt det. Carola har tydligen koll på skylten som varnar för tre bommar när det kommer tåg iaf. Det känns ju tryggt....
Svampskogen del 2
På ingens begäran kommer här en beskrivning av älglusen ( älgloppan även kallad). Illustreras också pedagogiskt med bild så att man kan identifiera fanstyget. Den är alltså inte farlig. Bara äcklig.
Älgfluga (Lipoptena cervi) är en lusfluga av familjen Hippoboscidae. Flugan är en blodsugande parasit som lever på stora hjortdjur såsom älg, hjort och rådjur, men kan också förekomma på hästar. Följaktligen kallas insekten även för älglus eller hjortfluga.
Älgflugan är ca 5 mm lång och relativt ny i den nordiska faunan. De vuxna insekterna börjar söka värddjur efter kläckningen i augusti-oktober. Den till kroppsformen platta flugan landar på sitt värddjur och bryter av sina vingar för att leva resten av sitt liv på värddjuret. Därefter kryper den in i håret och suger blod. Den släpper sina larver till marken och dessa blir flugor på hösten. Den brukar ta miste på sina värddjur och människor, som även kan bli bitna, men de kan inte använda människoblod för sin utveckling. Betten är inte farliga eftersom flugorna inte tros bära med sig några farliga virussjukdomar, dock kan betten ge klåda och svullnad.
Älgflugan är svår att bli kvitt när den väl landat eftersom den är både flat, tjockhudad och försedd med rejäla klor på sina fötter som den kan hålla sig fast med. Man kan dock försöka använda en tät kam eller en pincett när man ska ta bort den.
Svampskogen
Förra helgen hade vi med oss korv och bröd och grillade ute i skogen och det var så mysigt. Vackert väder hade vi också, och Herr Blomberg studsade på och var lycklig som bara den. Men första gången han var med lärde han sig en läxa...det var nog inte så smart att springa som en galning upp och ner för backen, över stockar och stenar och leka med alla pinnar han såg FÖRSTA halvtimmen, för det innebar ju att han var helt slut de följande timmarna. Nu vet han att svampplockning kan ta några timmar och att det gäller att spara på krafterna. Jag visade honom en gul kantarell och han luktade på den och jag sade åt honom: "Leta!", för det vet han vad det betyder. I alla fall när det gäller gömda godisbitar i lägenheten. Men med dåligt resultat. Jag vet ju att Blomberg är en smart hund och världens underbaraste och allt det där som en hundägare tycker om sin hund, men nu ska jag berätta om en episod som faktiskt visar på hur smart han är. Faktiskt.
Jo ,det var en kväll, Långben och jag var ut i skogen. Blomberg skuttade framför mig på den snåriga stigen och det var lite skumt ute. Rätt som det var så "duttade" han ner nosen och hoppade till. Så brukar han göra om han kommer på en bajsklutt som han inte vill trampa i, så jag tittade ner och tänkte att jag nog får se upp och ta ett kliv över vad-det-nu-var-han-såg. Och tur var väl det, för det han hade "duttat" på var inget mindre än en stor, fin gul kantarell!!! Döm om min förvåning!! Jag tror bestämt att den där sniffen på en kantarell förra gången hade sjunkit in i hans hjärna och nu visade han sina färdigheter. (Eller så var det slumpen, men det låter mycket bättre och känns mycket bättre att inte tänka så). Kanske har jag fått mig en kantarellhund ändå??
(Gula kantareller)
Vi plockar även trattkantereller (som Blomberg numera också har "duttat" på, men det var då vi redan satt och plockade dem)...
(Trattkantareller)
Något som man får med på köpet är några små, äckliga kusar som ser ut som en korsning mellan fluga och spindel. De brukar hamna i våra hår och man upptäcker dem när man kommer hem med att det killas i hårbotten. De är snabba och släpper inte gärna taget heller. Vi tror att de gör alla dessa nät som man går in i skogen och som sedan tycker att våra hår strån är ett bra alternativ att bo i.) Huvva!!
(Vackert, men äckligt nät innehållandes kryp)