Tillbaka till verkligheten
The Ludd is back från ångestens dimmor. Igår blev jag klar och idag lämnade jag in. Ja, jag lämnade in arbetet alltså, inte handduken. Men det var inte långt ifrån den sistnämnda när jag, mitt i natten någon dag förra veckan, insåg att jag måste ändra färdriktning i mitt arbete. Styrde dock upp denna smärre pärs utan några katastrofinslag som annars brukar infinna sig. Måste säga att jag varit relativt lugn, cool och ganska glad under denna processkrivningsperiod....undrar vad det kan bero på? Ja...själv har jag en teori om kärlekens mirakulösa balsameffekt på ångesten. Den lägger sig som bomull kring ett stressat studenthjärta och gjuter olja på vågorna på förvivlans hav som vi studenter ständigt guppar på. I stormen hade jag min Långben och jag är tacksam. Hon är så snäll, go', hjälpsam och kärleksfull...jag känner mig som en prinsessa! TACK!!!
Idag hände dock något främmande för Luddet. Jag somnade nämligen på en föreläsning....ja, det är sant. FY FAN VAD PINSAMT!!! Trodde aldrig att jag skulle göra det men jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre...jag lutade huvudet mot handen och tittade ner på papperet och låtsades vara väldigt upptagen med att anteckna och trodde att ingen skulle märka något. Ja, i min enfald trodde jag det. Plötsligt kände jag hur jag hoppade till och tittade förvånat och lite generat upp (jag satt för övrigt längst fram i klasrummet alldeles framför den stackars föreläsaren). Jag hade då tagit en mikrotupplur på några sekunder, vilket var ganska bra för jag belv VÄLDIGT pigg och alert. Det som var mindre bra var att jag nog inte var så diskret som jag trodde eftersom mina vänner som satt bakom mig gav mig några fnissande kommentarer i pausen. Det som heller inte var så bra var att jag i mitt sömngångartillstånd hade suttit och "målat" över ett stycke i mina anteckningar som jag i trötthetens värld tydligen hade ansett inte skulle vara där, att de var onödiga och att dessa bokstäver behövdes fyllas i med bläck. Mycket omsorgsfullt gjort var det också. Så där satt jag med röda kinder, pigga ögon och oläsliga anteckningar. Dumt.
Så...nu ska jag försöka vila lite. Men bloggen kommer att få lite av en revival eftersom jag nu inte behöver sitta och skriva om Sparta, Frankerriket och Egypten längre. Vi får väl hoppas på det iaf. Får jag inte godkänt på detta arbete så kommer PMS-kossan i mig att bena i den situationen lite längre fram och då go' vänner skulle jag råda er att ta fram er telefonkatalog, leta upp numret till Hinseberg och lägga in det i er adressbok för det kommer att behöva användas ett tag framöver.
Idag hände dock något främmande för Luddet. Jag somnade nämligen på en föreläsning....ja, det är sant. FY FAN VAD PINSAMT!!! Trodde aldrig att jag skulle göra det men jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre...jag lutade huvudet mot handen och tittade ner på papperet och låtsades vara väldigt upptagen med att anteckna och trodde att ingen skulle märka något. Ja, i min enfald trodde jag det. Plötsligt kände jag hur jag hoppade till och tittade förvånat och lite generat upp (jag satt för övrigt längst fram i klasrummet alldeles framför den stackars föreläsaren). Jag hade då tagit en mikrotupplur på några sekunder, vilket var ganska bra för jag belv VÄLDIGT pigg och alert. Det som var mindre bra var att jag nog inte var så diskret som jag trodde eftersom mina vänner som satt bakom mig gav mig några fnissande kommentarer i pausen. Det som heller inte var så bra var att jag i mitt sömngångartillstånd hade suttit och "målat" över ett stycke i mina anteckningar som jag i trötthetens värld tydligen hade ansett inte skulle vara där, att de var onödiga och att dessa bokstäver behövdes fyllas i med bläck. Mycket omsorgsfullt gjort var det också. Så där satt jag med röda kinder, pigga ögon och oläsliga anteckningar. Dumt.
Så...nu ska jag försöka vila lite. Men bloggen kommer att få lite av en revival eftersom jag nu inte behöver sitta och skriva om Sparta, Frankerriket och Egypten längre. Vi får väl hoppas på det iaf. Får jag inte godkänt på detta arbete så kommer PMS-kossan i mig att bena i den situationen lite längre fram och då go' vänner skulle jag råda er att ta fram er telefonkatalog, leta upp numret till Hinseberg och lägga in det i er adressbok för det kommer att behöva användas ett tag framöver.
Kommentarer
Trackback