Mayday, mayday! Stilpolisen har utryckning!

Är bara så glad över att jag har hittat Tjejen med stort T. Hon gör mig så lycklig och jag tror ingen har varit så snäll, kärleksfull och omtänksam mot mig förut. Jag älskar dig, Långben!

Ja, idag tänkte jag att jag skulle socialisera lite med omvärldenoch tog en tur ner på stan. Jag tittade på huset som brunnit nere i centrum inatt, jag handlade lite grejs på ICA, jag läste om Linda Isacssons hastiga förlossning på löpsedeln och sedan begav jag mig till Långbens jobb för att hälsa på lite. Där bjöd hon mig på mat (halva hennes matdosa, som gjorde mig övertygad om att hon inte hade mer mat att äta idag, men hon visade mig en hemlig gömma så jag är nu lugn över det). Sedan fikade vi lite och det var så himla mysigt. Därefter gick vi och åt kulglass på cafét där vi hade vår första date och utanför såg vi något vi sent ska glömma. En kvinna med cowboyhatt, fleecejacka, skinnbyxor, gympadojjor och tantväska kom gående förbi. Dessutom var överkroppen mycket längre än benen så hon fick lite av ett Kalle Anka-utseende. Nu är ju inte JAG den som dömer, inte då...*fniss*...Hon måste vara flata, tänkte vi (vad tänker folk om oss då?) Hon måste också ha en eljest uppfattning om mode. Jag har ju alltid sagt att mode, det följer man inte, det skapar man...och det har nog denna kvinna tagit fasta på men hon har dragit det lite till det osmakliga tycker jag. 

Jag fick höra av Långben att jag glittrade och strålade idag. Då blev jag glad och strålade lite extra. Men jag tror att jag är en spegel som reflekterar hennes strålar, all hennes skönhet och kärlek så att hon kan se det i mig.. 

Askungen innan balen....

Hur är det tänkt att jag ska hinna:

laga mat
diska
baka två sorters kakor
tvätta
göra fonetikläxa (dvs. lyssna och skriva 3 kapitel)
läsa 1, men helst 2, kapitel i kulturkursen
prata med Sirpa
gå ut med Olle Blomberg några gånger


Och allt detta innan 20:30.

(Då ska fancluben samlas inför det stora framträdandet!)

Härliga kvinnor!

Jag längtar efter solen. Jag vill ha vår. Nu kan vintern sakta få försvinna och krokusen titta fram så att jag kan sitta på min förstukvist och dricka kaffe i solen.


Träffade "Super-Nanny" idag. Hon är så glad och skrattar hela tiden. Tänk vilka härliga kvinnor det finns!
Med sitt vackra hår, sina mjuka läppar, lena härliga kroppar sitt pärlande skratt. Konstens mästerverk är kvinnan. Den fullkomliga tavlan där ytan är slående vacker men där det också finns ett djup. Att gå in i tavlan, förstå den, undersöka varje vrå och upptäcka nya dimensioner var gång....Kvinnor, ni är fantastiska! Så fascinerande och så förtrollande..


Vad gjorde vi utan dessa varelser? Kvinnor är mitt livserum.


Hungrig busscahufför och en hel del förvånade passagerare...

Idag var en sån här underbar dag då man slår upp ögonen, inser att det är gnistrande vackert väder ute och…kommer ihåg att man ska till tandläkaren. Hade ni sett mig skriva om tandläkaren för ett halvår sedan hade ni noterat ett väldigt litet, osäkert och skräckslaget tarmludd med magsår, men nu har jag hittat en underbar tandläkare som har trollat bort min tandläkarskräck med vänlighet, lugn och mycket pedagogiskt tillvägagångssätt. Kort sagt; jag skulle till tandläkaren idag.

 

Kl.11 satte jag mig på bussen som skulle ta mig ner till centrum för att jag sedan skulle steppa iväg till tandläkaren ett stenkast därifrån. En helt vanlig busstur. Trodde jag. En lång backe leder ner till centrum och där backen tar slut finns en ljussignal. Strax innan ljussignalen, på höger sida, finns ett American Pizza Take Away. Onödig information kanske du tycker, men det ska visa sig att detta pizza-hak har en central plats i denna lilla historia. Jag sitter alltså i godan ro på bussen och ska kliva av på nästa hållplats då bussen helt plötsligt bromsar in, försiktigt girar in till högra trottoarkanten ca 20 meter innan ovan nämda ljussignal och stannar. Jag trodde att chauffören hade glömt att stanna på föregående hållplats och nu kom ihåg det och skulle släppa av någon, men icke. Ja, du kanske förstår var detta leder. Döm om min, och säkerligen de andra passagernas, förvåning då busschauffören helt sonika säger åt oss att vänta för han ska bara gå in och hämta sin lunch (!). Ja, du läste rätt. Vi passagerare satt kvar i bussen medan chauffören sprang in på American Pizza Take Away och hämtade sin lunch (som han ringt in tidigare antar jag). Har aldrig varit med om något liknande. Sista biten av bussturen satt jag alltså i en buss som sakta fylldes med en doft av nybakt pizza. Märkligt. 


Därav namnet...

Några av er kanske undrar över namnet på denna blogg. Jag ska räta ut detta frågtecken och berätta historian bakom. Min goda vän blyger berättade för mig om en dokumentär som lär ah gått på TV förnågon dag sedan om privatskolan Lundsberg. Ja, ni vet, överklassens näste i de Värmländska skogarna. Blyger berättade då att kamratuppfostran i allra högsta grad ägde rum och att de i rang lägst stående eleverna kallas för tarmludd. Detta tyckte jag var roligt och blev ganska så full i skratt samtidigt som jag också tycker synd om stackarna eftersom de är ju människor som alla vi andra även om de själva kanske inte ser det så (de går ju på Lundsberg). Då jag skulle skapa en blogg här så var namnet jag först tänkte använda upptaget och det som poppade upp då var "tarmludd". Det kändes liksom rätt. Alla har vi nog känt oss som Lundsbergs tarmludd någon gång; små och obetydliga, men kom också ihåg att varje litet tarmludd är unikt och mycket, mycket speciellt.

No sé, no comprendo, no nada....

Välkommen till min nya blogg!

Jag fanns tidigare på en annan bloggsida, men den var så tjorvig så jag följde min vän blyger till denna sajt istället. Har varit första dagen på skolan idag och min hjärna kokar. Har nämligen inte pratat eller hört spanska (som är det jag läser) på 100 år och det blev en chock för språkcentrum i min hjärna. Härdsmälta kanske man skulle kunna säga. Men jag oroar mig inte, det är bara att vänta 1 månad eller så. Det är så jag har hört. Första tiden sitter man som en fågelholk och fattar nada, sedan lossnar det. Kan ju hoppas att så är fallet med mig också, men gärna lite tidigare än 1 månad.

Saknar mitt hjärta....åkte tillbaka till Falun igår efter drygt 1 månad i hemstaden....suck...Det var inte roligt att lämna henne och nu dröjer det ver 1 månad tills nästa gång vi ses. Men då ska vi gå och se Jill Johnson uppträda i Konserthuset i Gävle oh det ska bli ruggigt kul! Då får jag ju träffa två favoriter på en gång ;0) 

Ojdå, sitter på biblioteket på skolan och vaktis borrra i mitt databord så allting guppar...måste nog avsluta nu. Gupp, gupp!