tarmluddet

Det verkar som om några av mina vänner är oroliga för mitt mentala tillstånd, eller jag kanske ska säga känslomässiga tillstånd. Jag håller fullständigt med! Det är jag också. Vet inte riktigt HUR jag ska göra eller tänka. Hur jag än gör så har jag rumpan bak och huvudet och hjärtat fulla av tankar ch känslor. Det finns oändligt mycket att skriva om i detta ämne (särskilt när det gäller mig tror jag) men det är for me to know and you to find out. Jag är inte HELT anonym här så.... fråga och ni skola erhålla svar.

Jag lämnar er med en dikt av allas vår Karin Boye. Kände att det var på sin plats. Vi håller (höll?R.I.P) på samma lag liksom. Men jag hoppas att jag kommer att ha ett NÅGOT lyckligare liv med ett NÅGOT lyckligare slut. Nåväl, här kommer dagens kulturdos:

Idyll

Din röst och dina steg faller mjuka som dagg på min arbetsdag.

Där jag sitter är det vår i luften omkring mig av din levande värme.

Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod, och jag undrar bara,

Att inte mina lyckliga händer slår ut i tunga rosor.

Nu sluter sig vardagens rymd kring oss två, lik en len lätt dimma.

Är du rädd att bli fånge, är du rädd att drunkna det gråa?

Var inte rädd: i vardagens innersta, i allt livs hjärta,