Yo!

Sitter nu hos min kära vän Aida (ja, vi TRÄFFAS faktiskt. Helt otroligt). Hon har bjudit på en fantastisk måltid som fick mig att känna mig som om jag var testsmakare hos en TV-kock (läs Mat-Tina och Tomas Tengby) . Hon har också varit så gentil att låna ut sin dator till mig så att jag kan svara på ett MYCKET viktigt mail på utrikiska samt att jag kan blogga (men det var hennes och Blygers vilja, inte min). Så nu sitter jag här o knapprar. På måndag drar jag och Frun upp till norr. Ska tälta, laga mat på Trangiakök och slåss med mygg. Förhoppningsvis blir det trevligt också.

Vi ses inom en obestämbar framtid!

Povel Ramel

Arkivbild

Povel Ramel är död. Skit. Han var en av de bästa artisterna i detta land. Jag kommer att sakna dig, Povel, men jag hoppas att du har hittat tvålen nu.

Med detta lämnar jag er för en sommar i norr. Kanske blir det något gästspel ibland, men räkna inte med det. Vi ses i augusti!

Hujedamej...

För de stackars själar som är intresserade så kan jag härmed låta meddela att undertecknad har klarat 3 av sina 4 kurser i Spanska denna termin!!! (Ni andra kan hoppa ner til nästa stycke) Det som tedde sig omöjligt i slutet av januari har jag  nu klarat (nästan) och det är inte utan att man känner att det sväller en aning i bröstet av stolthet! Tänk, vad jag har lärt mig mycket och att det gäller bara att släppa prestationsångesten bakom sig så går det mesta bra. Faktiskt bättre. Har nyss tutat iväg litteraturuppsatsen så håll tummarna!!!

(Nu kan ni som inte var intresserade av min skolgång börja läsa igen)
På torsdag far jag till de fjärran jaktmarkerna...eller kanske jag ska säga upp till Norrlands djupa skogar. Ska umgås med älgarna ett tag. Sedan bär det av norrut med tjejen, ska åka Norrland runt (upp till Treriksröset) och sedan ta Norge på vägen ner. Hur mysigt som helst!!!! Men jag kommer ju att sakna livet här, kompisarna, stugan och A....fy fan. Kanske ser jag henne för sista gången på onsdag/torsdag....får ångest bara vid tanken. Jag VILL inte att hon ska åka....jo...bara om hon kommer tillbaka...men, men....Det återstår att se och under tiden får jag se till att leva mitt liv fullt ut ändå.