tarmluddet

Jag längtar efter solen. Jag vill ha vår. Nu kan vintern sakta få försvinna och krokusen titta fram så att jag kan sitta på min förstukvist och dricka kaffe i solen.

Träffade "Super-Nanny" idag. Hon är så glad och skrattar hela tiden. Tänk vilka härliga kvinnor det finns!
Med sitt vackra hår, sina mjuka läppar, lena härliga kroppar sitt pärlande skratt. Konstens mästerverk är kvinnan. Den fullkomliga tavlan där ytan är slående vacker men där det också finns ett djup. Att gå in i tavlan, förstå den, undersöka varje vrå och upptäcka nya dimensioner var gång....Kvinnor, ni är fantastiska! Så fascinerande och så förtrollande..


Vad gjorde vi utan dessa varelser? Kvinnor är mitt livserum.

Vilket fala beschmi att hålla på att köpa och sälja grejer på nätet. Säljer en telefon på Blocket och en kille ringde och sa att han ville ha den. Jag gjorde i ordning paketet och var beredd att skicka den bara vi hade gjort upp om betalning. Försökte få tag på honom hela eftermiddagen för att slutföra köpet, men då skickar han ett sms och säger att han hittat en annan telefon. Fy fan vad lack jag blev!! Man håller det man lovat eller så hör man av sig i god tid så att den andra parten inte behöver vänta så länge. Jag hade ju andra intressenter. Jaja, får se hur det blir med telefonen. Fortsättning följer…

JIPPI! Ikväll börjar Saltön! Som jag har väntat…och i väntan på starten har jag suttit och funderat om jag verkligen har valt rätt bana. Ska det vara så att man ska sitta och krysta ur sig en enkel presentation av sig själv på spanska på typ 4 timmar!? Jag får ju tamejtusan slå upp varenda litet ord. Jag förstår mycket spanska men blir helt dyslektisk och får kortslutning när jag ska producera något själv. Kan ju hoppas att den berömda ”proppen” går ur snart och allt lossnar för jag vet inte om jag vill var med om det ska vara så här i 2 år till. Huvva! Och jag som trodde jag var språkbegåvad…hrm… Men min spansklärare ser ut som Super-Nanny Jo Frost och det är inte illa…hehe…bara det gör ju att det är värt besväret med läxorna och att gå dit och bara sitta och njuta…

Ja, hur gick det nu igår? Var tacosen god? Vann jag på TP? Tyckte Svarta Ö att det var roligt att Olle Blomberg kom? För er som är nyfikna så kommer här del 2 av 2 i miniserien ”Homo-afton”.

För det första så njöt Olle hejdlöst av att åka buss till Fruarna. Skulle han ha kunnat så skulle han ha åkt fortsatt åka där jag klev av och åkt runt, runt, runt, runt…tills bussen skulle in i garaget för natten. Då skulle jag ha fått hämta honom, först grälat lite på honom för att han var odygdig och åkte buss runt, runt, runt istället för att gå på Homoafton med mig, men sen skulle jag ta med honom hem och bädda ner honom bredvid mig som jag alltid gör. (Ja, jag vet, jag ÄR töntigt kär i honom).

Nå, väl framme så socialiserade jag med fru Ö1 då hon stod o gjorde maten klar. Ö2 hängde tvätt. Vi fick vänta ganska länge på Mr1&Mr2 men det är tydligen ett välkänt faktum att de båda herrarna alltid är sena. De kommer ALLTID 30 min-1 tim efter utsatt tid. Frågan jag då ställde mig är; varför säger man inte en timme tidigare än den tid man själv har planerat, då kommer du ju i rätt tid? Men efter några frågor till Ö1 så fick jag veta att Mr1&Mr2 har räknat ut att deras vänskapskrets börjat med detta och genomskådat det. Suck. Är det nu en sport i att komma i otid?

När de väl kommit åt och njöt tills vi var ruggigt mätta. Sedan spelade vi TP. Ja, glad i hågen satte jag mig där och väntade med spänd förväntan på frågor men det kan jag inte säga att jag gjorde 6,5 tim senare. För att göra det hela kort så kan jag säga att TP frågorna numera handlar om träd, kinesiska idrottskvinnor, ryska författare och berg av olika slag. Jag förlorade. Men jag tar det som den kvinna jag är. Hårt alltså. Kanske måste skriva om mitt motto som jag alltid har haft i TP från: ”Huvudsaken är ju att DU lär dig något” till ”Huvudsaken att JAG lär mig något”. Hävdar dock att de andra fick helt slumpmässigt enkla frågor och jag råkade ut för lagen om all jävelskap och fick frågorna som kräver 35, 7 på Högskole-provet eller ungefär 473 i IQ…med andra ord; omänskligt svåra frågor.

Kom hem kl.03 och var trött men glad. Det var roligt att få lära känna Mr1&Mr2 lite bättre och som jag dessutom fick skjuts hem av. Hade också en släng av hetereosexualitet där på kvällen, för Mr2 är ju såååååå söt. Jaja, även Mr1 men, Mr2 är ju så blyg och försiktig liksom…hihi…gullig på någe vis.

Idag är dagens stora projekt att frosta av frysen. Under tiden ska jag försöka göra mig spansk-läxa. Yo me llamo…  

…glass är min stora last och just nu upplever jag ett ”livet-på-en-pinne-moment” eftersom jag äter en skål vaniljglass med färsk ananas på….MUMS!! Om det var möjligt så skulle jag leva på glass. Lätt! Inga problem…denna kalla, mjuka, lena, produkt i allehanda smaker. Ojojoj, vilket paradis! Villkoret är ju att glass i så fall blir nyttigt, eftersom jag inte vill gå upp 800 kilo i vikt bara för att jag överlever genom att äta glass. Men OM det var möjligt att leva på endast glass så är den kanske nyttig, för annars vore det ju som om det var precis som det är nu….? Vi lämnar det här nu, det blev för invecklat.

Ikväll ska jag åka till mina kompisar, det äkta paret Ö1 och Ö2 och spela TP och äta tacos, fast i omvänd ordning. Ett annat par kommer också så då blir vi fem stycken + två hundar och det ska bli riktigt kul! Det andra paret, som vi kan kalla Mr1 och Mr2 har jag bara träffat som allra hastigast några gånger då jag varit på RFSL:s café, men de verkar jättemysiga. Fru Ö1 och Mr.1 är i det närmaste bästa kompisar så det var ju bara en tidsfråga innan jag skulle träffa honom med tillhörande pojkvän i en lite mer personlig och intimare miljö, såsom denna afton med mat och sällskapsspel. Min hund, Olle Blomberg, blir också väldigt glad för han får för det första åka buss till Fruarna, vilket han tycker är jätteroligt, och sedan får han träffa och leka med Fruarnas hund, Svarta Ö. Det verkar som om det kan bli en toppenkväll för alla parter. Det enda negativa är dock att jag då missar ett av mina favoritprogram; På Spåret, men det får väl gå för den här gången. Enligt vissa av mina kompisar så är det programmet försett med PRO-stämpel så jag ska väl ägna denna kväll åt att umgås och socialisera med ungdomen.

Min ischias vill inte ge med sig...jag känner mig som en 87-årig kvinna som väntar på höftledsoperation i ena benet och har stelopererat det andra samt lider av svår reumatism….det går utför.

Förutom min vältring i total självömkan så är det väl OK. Men min dator tror jag har samma syndrom som mig för den började skrika idag. Det är sant. Den skrek verkligen. Eller så är den släkt med brandvarnaren för de har samma röst. Måste nog omformatera hårddisken och köra in allt på nytt, men det är ganska svårt om man inte har programmen och operativsystemet på skiva själv. Nästintill en omöjlighet då skulle jag vilja säga. Om man inte kan trolla vill säga. Jag kan jonglera, tror du det räcker?

Jaha...knappt hade härdsmälta nummer 1 hävts, förrän reaktorerna började ryka igen och nu är det kört. Tjernobyl nr 2 infinner sig just nu i en datasal på Högskolan och försöker förtvivlat att smalta alla intryck. Svårt. Fick hemskt många frågor från min söta lärare och det ar hemskt många "öhh...hmm....ehh..."  som kom från mina läppar. Suck...VARFÖR ska det vara så svårt att prata? Är det för att hon är så söt kanske....hihi...en viss Eulalia nr. 2 *s*

Fick mina CSN-pengar idag, men det blir en kort romans, för snart är de utpytsade i tandläkarräkning, studentlitteratur-nota, skuld till tjejen och sist men inte minst mat till kylskåp och skafferi. Fy faro för att vara fattig student. Hoppas att jag kommer igång med kontaktmannaskapet snart så att jag får liiiiite mer att leva för.

Om någon utav er som läser detta inlägg är duktig på spanska (jag har väldigt låga krav. Kan du säga mer än "Me llamo...., vivo en.... y tengo un perro" anser jag dig vara i det närmaste professor i spanska), hör av dig till mig!! Jag behöver all hjälp jag kan få. Men om du tengas un gato que se llama Nisse y vives con tu padres que se llaman Åke y inga-Lill måste jag nog få betänketid i beslutsfrågan. Har traumatiska erfarenheter av sådana bekantskaper nämligen.

Idag var en sån här underbar dag då man slår upp ögonen, inser att det är gnistrande vackert väder ute och…kommer ihåg att man ska till tandläkaren. Hade ni sett mig skriva om tandläkaren för ett halvår sedan hade ni noterat ett väldigt litet, osäkert och skräckslaget tarmludd med magsår, men nu har jag hittat en underbar tandläkare som har trollat bort min tandläkarskräck med vänlighet, lugn och mycket pedagogiskt tillvägagångssätt. Kort sagt; jag skulle till tandläkaren idag.

Kl.11 satte jag mig på bussen som skulle ta mig ner till centrum för att jag sedan skulle steppa iväg till tandläkaren ett stenkast därifrån. En helt vanlig busstur. Trodde jag. En lång backe leder ner till centrum och där backen tar slut finns en ljussignal. Strax innan ljussignalen, på höger sida, finns ett American Pizza Take Away. Onödig information kanske du tycker, men det ska visa sig att detta pizza-hak har en central plats i denna lilla historia. Jag sitter alltså i godan ro på bussen och ska kliva av på nästa hållplats då bussen helt plötsligt bromsar in, försiktigt girar in till högra trottoarkanten ca 20 meter innan ovan nämda ljussignal och stannar. Jag trodde att chauffören hade glömt att stanna på föregående hållplats och nu kom ihåg det och skulle släppa av någon, men icke. Ja, du kanske förstår var detta leder. Döm om min, och säkerligen de andra passagernas, förvåning då busschauffören helt sonika säger åt oss att vänta för han ska bara gå in och hämta sin lunch (!). Ja, du läste rätt. Vi passagerare satt kvar i bussen medan chauffören sprang in på American Pizza Take Away och hämtade sin lunch (som han ringt in tidigare antar jag). Har aldrig varit med om något liknande. Sista biten av bussturen satt jag alltså i en buss som sakta fylldes med en doft av nybakt pizza. Märkligt. 

Välkommen till min nya blogg!

Jag fanns tidigare på en annan bloggsida, men den var så tjorvig så jag följde min vän blyger till denna sajt istället. Har varit första dagen på skolan idag och min hjärna kokar. Har nämligen inte pratat eller hört spanska (som är det jag läser) på 100 år och det blev en chock för språkcentrum i min hjärna. Härdsmälta kanske man skulle kunna säga. Men jag oroar mig inte, det är bara att vänta 1 månad eller så. Det är så jag har hört. Första tiden sitter man som en fågelholk och fattar nada, sedan lossnar det. Kan ju hoppas att så är fallet med mig också, men gärna lite tidigare än 1 månad.

Saknar mitt hjärta....åkte tillbaka till Falun igår efter drygt 1 månad i hemstaden....suck...Det var inte roligt att lämna henne och nu dröjer det ver 1 månad tills nästa gång vi ses. Men då ska vi gå och se Jill Johnson uppträda i Konserthuset i Gävle oh det ska bli ruggigt kul! Då får jag ju träffa två favoriter på en gång ;0) 

Ojdå, sitter på biblioteket på skolan och vaktis borrra i mitt databord så allting guppar...måste nog avsluta nu. Gupp, gupp!