tarmluddet

Idag var en sån här underbar dag då man slår upp ögonen, inser att det är gnistrande vackert väder ute och…kommer ihåg att man ska till tandläkaren. Hade ni sett mig skriva om tandläkaren för ett halvår sedan hade ni noterat ett väldigt litet, osäkert och skräckslaget tarmludd med magsår, men nu har jag hittat en underbar tandläkare som har trollat bort min tandläkarskräck med vänlighet, lugn och mycket pedagogiskt tillvägagångssätt. Kort sagt; jag skulle till tandläkaren idag.

Kl.11 satte jag mig på bussen som skulle ta mig ner till centrum för att jag sedan skulle steppa iväg till tandläkaren ett stenkast därifrån. En helt vanlig busstur. Trodde jag. En lång backe leder ner till centrum och där backen tar slut finns en ljussignal. Strax innan ljussignalen, på höger sida, finns ett American Pizza Take Away. Onödig information kanske du tycker, men det ska visa sig att detta pizza-hak har en central plats i denna lilla historia. Jag sitter alltså i godan ro på bussen och ska kliva av på nästa hållplats då bussen helt plötsligt bromsar in, försiktigt girar in till högra trottoarkanten ca 20 meter innan ovan nämda ljussignal och stannar. Jag trodde att chauffören hade glömt att stanna på föregående hållplats och nu kom ihåg det och skulle släppa av någon, men icke. Ja, du kanske förstår var detta leder. Döm om min, och säkerligen de andra passagernas, förvåning då busschauffören helt sonika säger åt oss att vänta för han ska bara gå in och hämta sin lunch (!). Ja, du läste rätt. Vi passagerare satt kvar i bussen medan chauffören sprang in på American Pizza Take Away och hämtade sin lunch (som han ringt in tidigare antar jag). Har aldrig varit med om något liknande. Sista biten av bussturen satt jag alltså i en buss som sakta fylldes med en doft av nybakt pizza. Märkligt.