Bittersweet symphony

Sol ute
sol inne
sol i hjärta
sol i sinne

Eller hur är det man brukar säga? Just nu ÄR det sol ute men arbete inne för Luddets del..vill uuuuut! Kan inte krystvärkarna sätta igång någon gång så denna avkomma till uppsats få se världens ljus snart....

Den vackraste ängeln...

Jag har världens finaste och underbaraste flickvän. Ville bara säga det.

JAG ÄLSKAR DIG, ÄLSKADE LÅNGBEN!!!!

Snart kommer Pelius och jag hem till dig o busar o pussar på dig!!

Jag har tappat kompassen...

En sak är säker och det är att ena dagen är inte den andra lik.

Det händer saker, både trevliga och andra lite mera orosfyllda, som man måste ta ställning till varje dag. Jag antar att det är det som är lite tjusningen med livet. MEN, just nu är det i Luddets liv lite för många ställningstaganden. Jag slits mellan valen, vad de får för konsekvenser för mig, men även för andra. Jag lever ju inte mitt liv i en bubbla där det bara är jag, jag, jag, även om det många gånger vore ack så praktiskt. Nej, hela tiden befinner jag mig (och du dig) i ett samspel med andra. Vilka beslut mår JAG bra av och vilka beslut mår min OMGIVNING bra av?

Att hitta den gemensamma mötesplatsen, där alla parter känner sig nöjda är ju idealet, men det är också det som är det svåra. Att känna; vad kan jag inte acceptera och vad kan jag kompromissa om.

Alldeles för ofta säger man ja till saker fast man egentligen har en känsla i maggropen som säger nej och att man inte alls mår bra över beslutet. Man säger ja för att andra ska tycka om en eller att man är rädd att den andra ska bli besvikna. Men man kan ju inte gå igenom livet utan att göra andra besvikna, för de har ju SINA förväntningar, drömmar och mål, precis som jag har. Det är oundvilkligt att olika individers viljor ibland kolliderar. Men det är viktigt att säga ifrån när någon gör något mot en själv som man inte tycker är okej.
 
Jag är den viktigaste personen i MITT liv och du är den viktigaste personen i DITT liv. Men så kan man ju inte tänka, tänker du. Jo, det kan man. Jag är den enda som kan se till att JAG mår bra och du att DU att du mår bra. Man måste vara sann mot sig själv och ta de beslut som känns bäst för en själv. Det kallas personlig integritet. Att slå vakt om sina gränser och åsikter och vara ärlig mot sig själv. Då är man också ärlig mot omvärlden och låter inte andra styra skeppet som heter "Mitt liv".


Min goa vän Aidaho



Till Aidaho!

Sitter på kondis och pluggar med go-vännen min. Vi jobbar så bra ihop, du och jag. Så jag tänkte att jag skulle tillägna dig detta blogginlägg. Du förtjänar lite uppmärksamhet, och om det inte vore för att du vill förbli lite anonym skulle jag sätta in ett kort på dig så hela världen får se denna guldklimp! 
Du har piskan, du har humöret...du har skrattet, du har glittret...du har omtanken, du har tålamodet....Aidaho, världen skulle te sig mycket gråare och tristare ut utan dig...

Tack för att du finns i mitt liv. Tack för hjälpen du ger mig i uppsatsskrivandet.

Tack.

Ge ungen en fittpiercing

Magnus Betnér slår verkligen huvudet på spiken när det gäller könsroller idag...


Sträpps me grällkrödda...

som vi säger i Jämtland. Och här kommer ett annat original. Sten Einar Lundin träffade på björn i skogen så han va rute med hästen och han berättar med STOOOOR inlevelse på jämtska om mötet...lyssna o njut...

Svaret är....

The final answer is "time."
There is actually a poem called "Time" and it explains the answer....


Time
The time has come,
winter is here
and those yellow bears disappear.

The time has past
as man looks back with a sigh
and a tear in his eye.

As time is held
boys cross their legs
but of course the toilet begs

As time marches on
Girls loose their blush
and swap a comb for their brush

As time passes
For those held high
their end is nigh

As time catches up
Everyone is equal
when we get to the final sequel

As time turns
Without it we have flour and water
With it we have breakfast for my daughter

As time revolves
into something so fine

As time runs out
The more in a minute you try and squeeze
the less you can do with ease.

As time ticks
All the time that has past
man cannot comprehend something so vast.


The world's hardest riddle

The World's Hardest Riddle


I turn polar bears white
And I will make you cry.
I make guys have to pee
And girls comb their hair.
I make celebrities look stupid
And normal people look like celebrities.
I turn pancakes brown
And make your champagne bubble.
If you squeeze me, I'll pop.
If you look at me, you'll pop.

******

Can you guess the riddle? 97% of Harvard graduates can not figure this riddle out. But 84% of kindergarten students were able to figure this out, in 6 minutes or fewer.



Svaret publiceras imorgon...


Nyfödda kalvar på Moose Garden





(Obs! Kalvbilderna är från förra året, men de är lika söta varje år)

PMS (en skitsak)

Jag har PMS...ja, jag har VERKLIGEN PMS...usch! Borde egentligen inte umgås med folk i dessa tider. Jag är bara sur o grinig och fräser. Speciellt Navelsträngen får erfara detta. Helt oförtjänt så får hon vresiga svar, otåliga blickar och en surmulen uppsyn. Fast inte HELA tiden ska tilläggas, för då hade jag ju varit ett totalt monster. Nu är jag bara ett monster som stundtals kryper fram från något mörkt ställe och gör mina raider. 

Ja, o som att PMS inte är nog. Min mage är helt kajko efter en homeopatkur som jag för tilfället genomgår. Får springa o göra nummer 2 flera gånger om dagen o det är lite snärjigt kan jag säga och inte speciellt humörhöjande. Det är i det närmaste ett halvtidsjobb och min rumpa vill säga upp sig med omedelbar verkan. Tar Arbetsförmedlingen emot arbetslösa bajdynor?

Sedan har vi ju det där med den berömda uppsatsen, men den pratar vi inte om. Ni vet ändå hur landet ligger med den. Och slår vi ihop den med det som står i ovanstående stycken så förstår ni hur Luddet har det. Ett gnälleri utan dess like. Förlåt.

Visst finns mirakel

Jag var en spillra av mitt forna jag
Såg inte ljus, inte en strimma svag
En vingklippt fågel som inte ens drömmer mer
Som om sorger trycktes allt längre ner
Men när jag mötte dig älskling
Så ändrades allting
Brutalt

Visst finns mirakel
Och för mig är det faktiskt du
I dina kyssa öppnar himlen sig för mig nu
Visst finns mirakel
I din kärlek så stark och sann
I dina kyssar och i att vi har funnit varann

Du öppnar dörrar jag inte visste fanns
En dörr till livet, jag fick en andra chans
Jag älskar dig mer än du kan förstå
Jag vet du bär mig när jag inte orkar gå
Sen du gav mig din kärlek
Förändrades livet
Brutalt

Visst finns mirakel
Och för mig är det faktiskt du
I dina kyssa öppnar himlen sig för mig nu
Och allt
Är så enkelt och så självklart
Så skrämmande och underbart
Mitt mirakel är du
Visst finns mirakel
Och för mig är det faktiskt du
I dina kyssa öppnar himlen sig för mig nu
Visst finns mirakel
I din kärlek så stark och sann
I dina kyssar och i att vi har funnit varann




(Jag älskar dig, snuttan, och längtar såååå tills jag får träffa dig igen! Puss!)

Mitt nuvarande hem



Mitt hem på 37 kvadrat är nu inpaketerat i ett utrymme på 4 kvadrat. Jag säger bara EN sak: Långben är CHEF på detta!!

Å hej o hå!

Jag har fått påbackning om att det är stiltje här på bloggen. Och jag kan bara hålla med. För närvarande befinner jag mig 40 mil norrut och ska krysta ur mig ännu en uppsats. Denna gång om brottslighet på 1860-talet i Östersund. Ska bli intressant, men just nu har jag kört fast. I en riktigt blöt, geggig och ganska djup gyttjepöl befinner jag mig just nu. Men det ordnar sig...eller hur? Det här kommer jag att fixa, inga problem...typ. Hör ni min skälvande ton när jag uttalar dessa ord har ni hört alldeles rätt. Jag väntar på att min handledare ska ringa och besvara en del frågor...utan dessa svar blir det svårt för mig att gå vidare så nu är jag i ett vakuum. Men jag ska läsa in mig på Östersunds historia så länge. Framöver förlitar jag mig på Aidaho och hennes piska.

Visste ni att nästan all kullersten i Östersund (och kullerstensgator finns det gott om här) är huggna av straffarbetare i fängelset som fanns här från början av 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet? Man får en annan känsla när man vet det o svär över att man snubblar på den guppiga marken där man går. Då är det kanske inte mig det är mest synd om...

Jag längtar såklart som en tok efter mitt hjärta också. Vill bli klar med det här arbetet så jag kan åka hem och pussa, krama och leva med henne! Om du läser det här, Långben, så vill jag säga att jag är tokkär i dig...upp över öronen kär i dig är jag, och älskar dig gör jag med hela mitt hjärta. Du är den finaste tjejen man kan ha, och jag är så glad att just JAG har fått äran att förvalta ditt hjärta och din kärlek. Tanken på dig lyser upp min dag. Det var så mysigt att ringa dig imorse, höra din röst tätt, tätt intill mitt öra och höra dig knoppra på med saker. Du är toppen!!

Nu ska jag försöka göra något vettigt med skolan men jag vill iaf meddela mina bloggläsare om att jag inte är död eller inspärrad någonstans, jag har bara lite grejs att göra med skolan. Men jag ska försöka att blogga lite mera fram över.