tarmluddet

Jag och Långben har sedan flytten hit sovit ganska dåligt i min säng. Vi har funderat vad det har berott på och Långben kom då med den briljanta idén att vi kanske har vänt sängen åt fel håll? Ja, det brukar ju bli liksom en grop där rumpan är och då denna säng flyttade in så satte vi nog fast den i gaveln åt "fel håll".

Så nu har vi provlegat med "fötterna på huvudkudden", som Pippi gjorde (med den skillnaden att vi faktiskt flyttade kuddarna till fotändan) och har nu sovit såhär i tre nätter, och döm om vår förvåning när vi upptäckte att vi faktiskt sov mycket bättre så här! (Det är för övrigt jag som sover på bilden, tagen imorse av Långeben.)

Så nu ska vi skruva loss sängen, vända den och sedan skruva fast "rätt" ända av sängen i gaveln. Vi är nog riktiga prinsessor ändå...fast i denna saga är det ingen ärta utan en grop som gör oss alldeles mörbultade om mornarna.

Imorse lyssnade jag på Mix Megapol under hundpromenaden och då var det Breitholtz och Berg som sände. Carina Berg berättade då att hon i veckan hade varit på en ost-provning som hon hade fått i 30-årspresent av sin vänner. Berg berättade att kvinnan som höll i provningen var tydligen särskilt förtjust i en ost som hon, till skillnad från de andra ostarna, kallade för "hon"... 

Kvinnan: " "Hon" är gjord av getost och är lagrad i 4 månader....bla...bla"
Berg tänkte då: " HON (kvinnan alltså) är gjord av kött lagrad i 38 år..."

Tyckte det var så roligt när jag hörde det att jag tänkte att det här måste jag komma ihåg och skriva in på bloggen. Men nu ser jag ju att det i skriven form inte var lika roligt som det jag hörde.

Med andra ord. Berg ska upplevas live.

Min Långben har denna höst invigt mig i svampplockningens underbara värld. Det är så roligt och så avslappnande att gå i skogen och leta dessa godsaker. Långben har väckt svampfanatikern i mig. Jag vill ut och plocka. Hela tiden. Vi har sällan gått tomhänta från skogen och ibland har det till och med varit så att vi har sagt till varandra att : "Äh, vi låter de där svamparna vara, vi har ju så mycket redan." Tack, Långben, för att du har visat mig svampen i skogen!

Förra helgen hade vi med oss korv och bröd och grillade ute i skogen och det var så mysigt. Vackert väder hade vi också, och Herr Blomberg studsade på och var lycklig som bara den. Men första gången han var med lärde han sig en läxa...det var nog inte så smart att springa som en galning upp och ner för backen, över stockar och stenar  och leka med alla pinnar han såg FÖRSTA halvtimmen, för det innebar ju att han var helt slut de följande timmarna. Nu vet han att svampplockning kan ta några timmar och att det gäller att spara på krafterna. Jag visade honom en gul kantarell och han luktade på den och jag sade åt honom: "Leta!", för det vet han vad det betyder. I alla fall när det gäller gömda godisbitar i lägenheten. Men med dåligt resultat. Jag vet ju att Blomberg är en smart hund och världens underbaraste och allt det där som en hundägare tycker om sin hund, men nu ska jag berätta om en episod som faktiskt visar på hur smart han är. Faktiskt.

Jo ,det var en kväll, Långben och jag var ut i skogen. Blomberg skuttade framför mig på den snåriga stigen och det var lite skumt ute. Rätt som det var så "duttade" han ner nosen och hoppade till. Så brukar han göra om han kommer på en bajsklutt som han inte vill trampa i, så jag tittade ner och tänkte att jag nog får se upp och ta ett kliv över vad-det-nu-var-han-såg. Och tur var väl det, för det han hade "duttat" på var inget mindre än en stor, fin gul kantarell!!! Döm om min förvåning!! Jag tror bestämt att den där sniffen på en kantarell förra gången hade sjunkit in i hans hjärna och nu visade han sina färdigheter. (Eller så var det slumpen, men det låter mycket bättre och känns mycket bättre att inte tänka så). Kanske har jag fått mig en kantarellhund ändå??


(Gula kantareller)

Vi plockar även trattkantereller (som Blomberg numera också har "duttat" på, men det var då vi redan satt och plockade dem)...
 

(Trattkantareller)

Något som man får med på köpet är några små, äckliga kusar som ser ut som en korsning mellan fluga och spindel. De brukar hamna i våra hår och man upptäcker dem när man kommer hem med att det killas i hårbotten. De är snabba och släpper inte gärna taget heller. Vi tror att de gör alla dessa nät som man går in i skogen och som sedan tycker att våra hår strån är ett bra alternativ att bo i.) Huvva!!


(Vackert, men äckligt nät innehållandes kryp)

En helt underbar låt som sjungs av Emma Härdelin i Triakel...(Långben, du har den som nummer 1 på skvivan du fick ;) )

I Jamtlann

av Anna Karlsson, Bonäset

(centraljamska)


I Jamtlann, der trivs je som alle bäst
För der går'e lätt te læva
å dagan dom e föjan som n fest.
Om vårn då bjårskan sava
då blomman kom opp å gaukjen gel
å bonn vänn jorla mæ plogja
då kynnan gaul å gjettran skvel
å vill bortt på lauta i skogja.

I buom skull geitmjalka kjeses jamt
å ulla skull kales å spinnes.
Te gjæra liman va knapusamt
å stråmpan å teljan skull binnes
mæn når de lei mot kvälla å timen va sein
då gjekk kauken ut öve lauta
når butausan sto på var senn stein
å lokke heim småfi å nauta.

På myrn de va svettut å hett
å dagaman shlo mæ lia
å rakstra holl eett å raka å brett
imilla tuvom å via.
I laom sav mæ mest som n stokk
fast mya sjångle kring öra
Mæ lure in huvu ti n rokk
de va knafft man då shlapp mæ hör'a.

Om vintren va snöu å kall å lång
så gjekk e no våra te mötes
å spinnrokk å vevstol skull væ i gång
å kreka skull mjalkes å skjötes.
Å tånnbrö skull bakas å korven vål gjortt
å sänghalmen tröskes mæ shlagun
om laurdan skull vitgolve skures fortt
för sææn va're halgj ti stugun.



Översättning:
föjan [faggan] - nästan
skveel - bräka (getens klagande ljud), "va er'e du skveel ti?" vad är det du jämrar dig, låter illa över [PV Enström, Marieby]
gaukjen [gukkun] - göken
lauta - trakten, betesmarken
kjeses - ystas
knapusamt [knöpesamt] - senfärdigt göra
teljan - strumpfötterna [Hammerdal]
sjångel - gnälla, pipa (om mygg)
lure - lindade in
shlagun - slaga för tröskning

Farbror Einar är "feel-good" på högsta nivå idag.

Jag hatar, verkligen HATAR dessa djur!!! Bara parasiterar och förstör! USCH! Idag har jag tagit bort en till sådan här best på min hund och alla har varit inom loppet av några dagar bara. Jag säger det åter igen, USCH!!!!

Det här blomsterarrangemanget fick jag av min Långben då vi firade 9 månader. Hon har gjort det själv och jag är imponerad. Så fint!!! Och rosa...hihi...jag är så stolt över henne och hon gör mig så lycklig! Ville att ni också skulle få se denna vackra kreation.

Tänk att få älska någon så mycket och som älskar en lika mycket tillbaka....om du läser det här, snuttan, så ska du veta att du är mitt hjärta, min sol och min kärlek.

Jag älskar dig!

Äntligen tillbaka hemma. Guuud så skönt!

Ny lägenhet
Nya studier
Nya erfarenheter
Nya tider

Men det som är bäst är ändå att jag får vara med min Långben. 4 månader ifrån henne är 4 månader för mycket.
Nu ska jag hålla mig hemma och göra mina studier på hemmaplan. Umgås med Långben och mina vänner här och bara njuta. Det ser jag framemot.

Något som jag också ser framemot är surströmmingen imorgon. Hoppas bara att vädergudarna är med oss. Ska bli najs!

Sol ute
sol inne
sol i hjärta
sol i sinne

Eller hur är det man brukar säga? Just nu ÄR det sol ute men arbete inne för Luddets del..vill uuuuut! Kan inte krystvärkarna sätta igång någon gång så denna avkomma till uppsats få se världens ljus snart....