tarmluddet

Då var man tillbaka till de djupa skogarna, den vackra staden, mammas ompyssling och snön...men det är fara på färde för den sista punkten för nu regnar det ute...o jag sitter ute på vischan hos Far Luta o bloggar. Det var lagomt halt att köra hit och ni som vet hur min far bor ni vet också hur hemresan ser ut...just det, köra nedför en brant, brant backe utan så mycket som ett sandkorn under gummit. Skitkul. Jaja, jag ska hålla tungan rätt i mun så går det här nog bra. Jag tog mig ju upp iaf. Ska se om inte jag kan låna en min fars laptop så kan jag sitta hemma hos Mor Tuta o blogga framöver...

Ja, nu kom Far Luta hem så jag lär väl umgås med honom lite. Så detta inlägg blev tråkigt, jag ber om ursäkt. Men jag hoppas ni har överseende. Ska bättra mig. Men man uppskattar ju inte det goda om det är konstant liksom. kroniskt på någe vis. men jag ska iaf säga att det var huuuuur svårt som helst att skiljas från Falun och Långben igår...uschamej...saknar henne SÅ! Men snart får jag träffa henne igen, pussa på henne och hålla om henne...myyytitt!!