tarmluddet

Yran...krogstråket...suck. Det är roligt men ganska jobbigt med allt folk också. Fast ajg ska ju inte säga något egentligen. I skrivande stund sitter jag ute på ranchen utan som en kotte i närheten. Inte mänskliga kottar iaf. Naturliga kottar finns det massor av.

Har just haft en välidigt upp-och ner helg. Men det är ju som vanligt när det gäller mig. Eller när det gäller Sirpa och mig kanske jag ska säga. Det är stormande lite då och då. I helgen var jag beredd att sätta punkt för allt det här, men det har inte skett. Än. Några av mina vänner kommer nu att sucka och undra om jag är alldeles slut i huvudet, och ja, jag är nog det. Men ett ordentligt snack har vi haft iaf, Sirpa och jag, och jag har sagt att när ajg återvänder till Studiestaden så vill jag inte ha det så här. Det MÅSTE ske en ändring innan dess, men det vet jag nog svaret på själv. Så jag vet, innerst inne, hur det kommer att bli och jag hoppas att min omgivning står ut med mig ändå. Ni är guld värda för mig och jag vet att jag är en riktig love FOOL...Stor kram till er, ni vet vilka ni är.