tarmluddet

Ja, det var ett tag sedan jag gjorde ett inlägg. Det är mycket nu. Fullt upp faktiskt. Har inte den bästa tiden i livet heller just nu. Det känns jobbigt med mig själv bara. Vill inte ha jul. Vill inte åka till Norrland. Allra helst vill jag bara dra något gammalt över mig, lyssna på opera och komma fram nästa år. Det känns som om jag inte har någon plats någonstans nu när julen kommer. Jag svävar liksom över och emellan alla platser jag har som "hemma". Egentligen gillar jag ju julen, men nu känns det bara jobbigt. Det känns som om nästan alla mina närmaste ska åka "hem" till något de längtar efter, något de känner som hemma. Jag vill också göra det. Jag kan inte förstå varför jag inte känner så. Jag vill också  känna längtan och glädje efter att få "komma hem" till jul, var nu det är. Förlåt mamma för att jag inte känner att jag längtar "hem" i jul. Jag längtar efter dig, men jag känner inte att jag känner igen julen längre. Jag vet att du gör allt du kan för att vi barn ska känna glädje, gemenskap och lycka, speciellt denna tid. Det är inte ditt fel att det inte är så som det en gång var. Jag är ledsen att det gör dig ledsen. Lilla mamma, förlåt.

Jag känner mig rotlös och vilsen och vill allra helst vara med min Långben, men det går inte. Hon ska åka iväg på eget håll till sin kompis och sin mamma. Min bror åker till pappa och sedan kompisar. Min syster åker till en avlägsen släkting på sin mans sida av familjen. Och alla andra släktingar som jag firat med genom åren har spridit sig runt jordklotet. Jag känner mig helt enkelt ensam kvar. Jag och mamma liksom.
  
Jag saknar mina jular som barn. Då var alla släktingar på antingen mammas eller pappas sida samlade (för vi var ganska många på båda sidor så att säga). Oftast var vi hemma hos min familj eftersom vi hade ett stort hus. Det var så roligt med alla människor och all den goda maten och den fina granen som glittrade och tronade på alla paket. Ute var det vitt, vitt, vitt och KALLT. Så vill jag ha min jul. Med mina nära och kära. Men alla mina nära och kära är utspridda och jag kan inte få ihop dem till ett o samma ställe längre.

Jag längtar tills jag får en egen familj att skapa tradtioner med. Egna traditioner där familjen kan vara tillsammans och inte splittras upp. Jag vill ge en känsla av en ljus jul med gemenskap och kärlek till mina barn. En tid de kan längta efter och att de inte behöver oroa sig för att inte "hitta hem".