Pitteri!
Jaha, då var det dags för den berömda ångesten, skrivkrampen, ögontorkan och piskan i ryggen...Eller, den där piskan tror jag att jag har tappat bort. Alternativt glömt i Östersund på min senaste uppsatsresa dit. Aidaho, kan du vara snäll o beema hit den? Skulle behövas. Att det ska vara så svårt att krysta ur sig några sidor. Dessutom om det är ett ämne som intresserar en och PM:et redan är klart i huvudet. Men jag tror jag vet problemet...och det problemet heter FOTNOTER. Ja, jag erkänner, jag fattar inte hur man använder dem. Jag har gått snart 4 år på Högskola och känner mig som ett blåbär när det gäller dessa förbannade små krumelurer. Vem har uppfunnit dem? Ge mig adressen och jag ska läsa lusen av den personen!!!
Annars då...tja, jag har blivit med köksbord idag. Öhh...??? undrar ni. Jo, då kan jag tala om att jag ska flytta snart och då kan det vara praktiskt med ett köksbord. Annars finns en överhängande risk för krokig rygg om man ska sitta på golvet. Nu behövs bara stolar också så att man kan SITTA vid bordet. Ja, jag har ju köksbord och stolar nu, men de är inte mina, de tillhör stugan jag bor i. Nåväl, nog om detta.
PMS har jag också. Jävla skithumör är jag på. Vill gapa o skrika åt folk hit o dit och i det närmaste göra något olagligt som innefattar ett basebollträ, min arm och ett objekt. Men det håller jag mig ifrån. Liiiite självbehärksning finns allt. Men munnen och orden kan man ju använda. Fast det brukar man ju ångra sedan. Men det tänker man inte på när de små hormonerna lever rövare och går bärsärkagång inne i min stackars kropp. Det är inte jag som talar, det är dem. Finns det exorcism för sånt här??
Tänk vad mycket jag har skrivit nu...om bara jag kunde ha samma flyt när det gäller mitt PM. Men det är klart, skulle jag skriva om hormonella rubbningar UTAN fotnoter så skulle det jävlar anamma i mej bli en smärre roman innan ni hinner gå o lägga er ikväll.
Sådärja, nu känns det lite bättre. Nu har jag fått ösa ur mig lite. Vid lite eftertanke så skulle nog lite mat göra mig på bättre humör också...jag går o äter nu.
Eller dilderi? som återkoppling till mitt egna inlägg, så får jag göra lite reklam för mig själv på din blogg...;)
Härligt med PMS, tur det är en återkommande fas. Så man verkligen får njuta avdet!
Här ska inte nåt skickas, det är bara att komma och hämta!! :) Dessutom fick du ju iväg pm:et. Så du fixade det ju!
Jag tycker det är bra med lite skolångest för din del, eftersom det ruskar liv i din stackars försummade blogg.
Ja, bevars! Jag känner igen mig lite här och där i inlägget... :-S
Ja, tänk att det ska behövas lite PMS och skrivstress för att få till stånd ett blogginlägg...ska försöka bättra mig på den fronten.
Aida: Ja, jag läste om ditt dildoinlägg. Bra!! Fram för fler dildos åt folket! Jag tror många skulle bli mycket gladare då.
Blyger: Mmm...tänker ju osökt på dig när jag känner som jag gör...du o jag i detta ravgni...