Svampskogen

Min Långben har denna höst invigt mig i svampplockningens underbara värld. Det är så roligt och så avslappnande att gå i skogen och leta dessa godsaker. Långben har väckt svampfanatikern i mig. Jag vill ut och plocka. Hela tiden. Vi har sällan gått tomhänta från skogen och ibland har det till och med varit så att vi har sagt till varandra att : "Äh, vi låter de där svamparna vara, vi har ju så mycket redan." Tack, Långben, för att du har visat mig svampen i skogen!

Förra helgen hade vi med oss korv och bröd och grillade ute i skogen och det var så mysigt. Vackert väder hade vi också, och Herr Blomberg studsade på och var lycklig som bara den. Men första gången han var med lärde han sig en läxa...det var nog inte så smart att springa som en galning upp och ner för backen, över stockar och stenar  och leka med alla pinnar han såg FÖRSTA halvtimmen, för det innebar ju att han var helt slut de följande timmarna. Nu vet han att svampplockning kan ta några timmar och att det gäller att spara på krafterna. Jag visade honom en gul kantarell och han luktade på den och jag sade åt honom: "Leta!", för det vet han vad det betyder. I alla fall när det gäller gömda godisbitar i lägenheten. Men med dåligt resultat. Jag vet ju att Blomberg är en smart hund och världens underbaraste och allt det där som en hundägare tycker om sin hund, men nu ska jag berätta om en episod som faktiskt visar på hur smart han är. Faktiskt.

Jo ,det var en kväll, Långben och jag var ut i skogen. Blomberg skuttade framför mig på den snåriga stigen och det var lite skumt ute. Rätt som det var så "duttade" han ner nosen och hoppade till. Så brukar han göra om han kommer på en bajsklutt som han inte vill trampa i, så jag tittade ner och tänkte att jag nog får se upp och ta ett kliv över vad-det-nu-var-han-såg. Och tur var väl det, för det han hade "duttat" på var inget mindre än en stor, fin gul kantarell!!! Döm om min förvåning!! Jag tror bestämt att den där sniffen på en kantarell förra gången hade sjunkit in i hans hjärna och nu visade han sina färdigheter. (Eller så var det slumpen, men det låter mycket bättre och känns mycket bättre att inte tänka så). Kanske har jag fått mig en kantarellhund ändå??


(Gula kantareller)

Vi plockar även trattkantereller (som Blomberg numera också har "duttat" på, men det var då vi redan satt och plockade dem)...
 

(Trattkantareller)

Något som man får med på köpet är några små, äckliga kusar som ser ut som en korsning mellan fluga och spindel. De brukar hamna i våra hår och man upptäcker dem när man kommer hem med att det killas i hårbotten. De är snabba och släpper inte gärna taget heller. Vi tror att de gör alla dessa nät som man går in i skogen och som sedan tycker att våra hår strån är ett bra alternativ att bo i.) Huvva!!


(Vackert, men äckligt nät innehållandes kryp)

Kommentarer
Postat av: aida

uäck. inget plockeri för mig jag vill inte ha massa äckliga kusar i håret!!

Postat av: blyger

Vilka vackra bilder!!!!!!

2008-10-05 @ 00:24:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback